Auditions

I skrivande känner jag mig en smula sliten av auditionprylen, mitt egenvärde är lågt och min självkänsla är för stunden under lydnad av jante & co.
Tankar som ”varför skulle jag ha blivit vald, eller gått vidare, varför åkte jag hit, vad trodde jag” osv.
Varning för ”inte-så-peppigt” inlägg, men denna sidan av branchen är en av de större och jobbigare som jag tror är bra att lufta.

Svinjobbigt. Jag vet att det är en stor stor del av min värld och jag vet att det inte är personligt utan baserat på dagsform osv men min analytiska sida kickar igång på direkten och försöker sammanställa alla mina brister som ledde till denna utgång. 

Hittills har jag kommit fram till:

– stress över att behöva passa en tid
– dålig mental förberedelse iomed jag kastade mig in den första gruppen som följd av ovanstående, utan uppvärmning, fixa mig, byta om eller ngt. Jag hade som tur var redan bytt om men det var också allt.

ja, detta är väl egentligen det att ta fasta på.
visst hittade jante & analytikerna även såklart att jag presterade inte som jag borde, jag lärde mig för långsamt, jag var för raka-motsatsen till too much & jag hade troligen noll utstrålning.

med ett bättre mindset och mindre stress hade jag kunnat förebygga ovanstående troligen och därmed haft en bättre chans, men jag ser ändå så många fler saker jag behöver utveckla.. Som jag inte tror man kan fejka sig till. Oh well, den som lever får se. Jag får försöka komma ihåg att jag är ny i leken och inte har färdigutvecklat nån överlevnadsstrategi än.

Jag träffar på mkt danskollegor på alla auditions, från alla möjliga ställen. Jag behöver jobba på det. Jag skäms över att jag är där ”när jag vet att jag inte borde” och jag skäms när det inte går bra. Jag skäms även när de går bra. Note to self.

Men jag fortsätter smida planer, fortsätter utmana mig & skam den som ger sig, right?